Delad smärta är dubbel smärta

Nu i helgen så hade vi besök av min gamle vapendragare med familj, ett kärt återseende av världens trevligaste Gotlänningar. Som nyblivna cykelfanatiker så tänkte de bägge männen i familjerna att förena nytta med nöje, varpå ett stycke Bianchi släpades med till fastlandet från den medeltida ön. Angående fanatiker så är det väl undertecknad som på känt manér kvalar in i det fanatiska facket, medan Anders som vanligt går in i saker med väldigt mycket hjärta. Det blir liksom en hjärtligt fanatisk balans på det hela. Däremot så kan man väl inte prata om balans när man analyserar mjölksyrenivån i den sammanlagda lårmuskelvolymen. Man kan nog inte heller egentligen prata om nämnvärd volym relaterat till sammanlagda mängden lårmuskler, men ont fick vi i vilket fall som helst.

Träningsrunda 30 + 30 km

Krägga – Hjälsta by – Örsundsbro – Godisbutiken – Giresta k:a – Fittja k:a – Kulla k:a – Krägga

Målsättningen var en liten lagom helgutflykt anpassad till träningsnivån på långeman, det här skulle bli årets första pass för Anders. Nu är ju karln begåvad med ovanligt tjockt pannben drivet av en inspirerad själ, så 6 mil fick bli lagom som mjukstart. Det var kul att ha en polare med sig på cykelturen. Vi två är sedan tidigare ett väl sammansvetsat träningsteam, vårt första gemensamma pass genomförde vi för nästan 20 år sedan. Lite tokigt bara att det skulle dröja typ 20 år innan vi genomförde vårt andra pass, men man ska ju satsa på kvalitet och inte kvantitet :-)

Sedan så hör det ju till saken att två män i sina bästa år inte kan undgå att genomföra fysisk aktivitet tillsammans utan att börja jämföra… …ska nog omformulera det där. Det är kul att trigga igång varandra, så cykelpasset utvecklade sig till att bli lite fartlek kombinerat med rullande småprat. Det skulle kunna liknas vid ett intervallpass, fast roligare, och med mer tonvikt på återhämtning än maxpuls.

Gotta wear shades... när man äter mjukglass i Örsundsbro

Gotta wear shades… när man äter mjukglass i Örsundsbro

Men efter ett gäng sprintar till skyltar, korsningar, undanflyende mopedister på landet och ett antal backkrön så började mjölksyran göra sig påmind. Då räckte det inte med en kort paus vid Godisbutiken i Örsundsbro för att fylla på med kolhydrater i glass- och godisform. Ibland är godis faktiskt lite extra gott! Men inget godis i världen hjälper när det slår stopp i låren. Lite läskig känsla att faktiskt cykla på så hårt i uppförsbackarna att man efter ett (kort) tag inser att man börjar tappa kontroll och koordination och inte kan göra annat än att kapitulera och sätta sig. Men det måste ju vara nyttigt! Så varför inte testa det i nästa backe, och sedan den som kommer efter den.

Inför Vätternrundan så säger de rutinerade att man ska ta det lugnt i motluten, för att rulla på snabbare utför, så att man inte bränner ut sig när det går trögt uppför. Det sket vi i den här gången, och cyklade på oss mjölksyra så att vi fnissade hysteriskt när vi väl började andas normalt igen. Vet i och för sig inte om just ”fnissa hysteriskt” är något som medelålders män håller på med, men kul var det.

Vi lyckades även fippla med en videokamera, så i veckan kommer det förhoppningsvis en liten återblick på just den här rundan. Tack Anders för en kul sväng med mycket syra!

5 kommentarer

  1. Ni är inte som andra normala medelådlersmän så ni kan absolut fnissa hysteriskt. ?
    Kul att ni fick cykla ihop! ?
    Kram ❤

  2. Crazy+crazy= normal?

  3. Ni två påminner om nå’t jag hörde på radion häromdagen. En man berättade att en dag varje år hade hans kompis en Lekdag! Det kan man säga om er också…Men så klart, kul att ni fick tillfället. :-)

  4. Med dig Tobbe så tror jag faktiskt på manligt fnissande 😉 men det ska du behålla, kör på era tokar och fortsätt underhålla oss ”vanliga” :)

  5. Tobbe

    2016-04-11 at 11:07

    Jo, ett schysst fniss förlänger livet :-) …så det tänker jag fortsätta med!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*