Smörte och pulskontroll – Po Cha, baby!

Man säger ju att det är tanken som räknas… och jag tycker om att tänka. Mer rutinerade cyklister som jag stött på har med en road min konstaterat att det kanske är viktigare att cykla än att fundera på den där sista kolhydraten. I princip håller jag med dem, att det är viktigast att faktiskt ta sig ut och cykla. Men det är inte så jag funkar. För att jag ska ha motivation att hoppa upp på cykeln och sticka iväg på en runda, så behöver jag i första hand ha ett tydligt mål. Nästan lika viktigt för mig, för att hålla motivationen igång, är dessutom att gå ”all in”. Det innebär att det för mig är helt naturligt att gräva fram en gammal tibetansk tradition i ett försök att optimera fettförbränningen under långlopp :-)

Återhämtning: 46 km

Krägga – Bålsta – Håbo Häradsväg – Bro – Bålsta – Krägga

Det är faktiskt inte så galet som det låter, utan det är en variant av diverse moderna träningstrender. Mitt tillvägagångsätt är däremot förankrat i uråldriga traditioner från Tibet – Hur tokigt kan det vara?! Jag menar för varje amerikansk miljonär som betalat sig upp på Mount Everest, så har det varit ett gäng Sherpor som knatat samma tur upp och ner för berget utan större problem (nåväl). En viktig del av deras energiintag är faktiskt Po Cha, eller tibetanskt smörte.

Recept:

5 dl vatten

1 påse vanligt te

1 rågat krydmått salt

1 matsked smör (jag brukar värma upp det lite i mikron så att det nästan smälter)

¾  dl mjölk (jag kör med rismjölk, men vanlig funkar det med)

Koka upp vatten och låt påsen koka med någon minut så att det blir fart på ditt te. Ha i resten av ingredienserna och mixa ihop det ordentligt. Häll  upp i en rejäl temugg och drick.
Po Cha, Baby!

 

Jag berättar mer om teorier och tankar i videon ovan. Fast en stor del av nyttan med den här typen av pass för min del är återhämtning. Jag brukar vara dålig på det, men med (den fullt logiska) kopplingen till Tibet och behovet av att få en varierad träningsvecka, så är det här något som jag tror kan passa mig rätt så bra. Tricket för att det ska bli en bra återhämtning är även att hålla nere pulsen, dvs trampa runt utan större ansträngning. Det har även den fördelen att man tränar i den pulszon som ger optimal fettförbränning. Känns lite ovant att träna lågintensivt, men jag hyser inga tvivel om att det är bra för min totala utveckling.

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka Janne Frödén som tipsade mig om smörte, han brukar ränna runt i Himalaya och undvika stenskred samtidigt som han sippar på the real thing, med härsket Jakfett, ingen västerländsk mellanmjölk där inte! Jag tror i och för sig att det kanske inte var menat som ett helt seriöst tips 😉  Men genom att tänka lite utanför lådan så tror jag att det här kan bli en bra tradition för min del. Lycka till med nästa bergstopp Janne!

 

Länkar till info om Smörte:

https://en.wikipedia.org/wiki/Butter_tea

http://www.yowangdu.com/tibetan-food/butter-tea.html

 

4 kommentarer

  1. Säga vad man vill…men det är otroligt bra att du äntligen kommit igång med någon form av träning! Det är sunt för dig och din familj. Att du sen verkar ha leksinnet kvar är bara en tillgång för livet i övrigt. Det håller en människa alert…

  2. Mer film vill folket ha :)
    Å lycka till på Bosön å kom ihåg om du knycks gör det med stil 😉

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*