Nytt distanspass och ett nytt försök att se över strategin för energiintag på cykeln. Efter förra helgens överdrivna vätskeintag så gick jag tillbaka till att försöka tänka lite själv (sant!). Målsättningen den här gången var primärt att försöka undvika onödiga stopp på grund av nödighet, dvs no more kisspaus!

Träningsrunda: 120 km

Krägga – Bälsunda – Kulla k:a – Giresta k:a – Övergran – Långtora k:a – Jädra – Enköping – Lillkyrka – Veckholms k:a – Grillby – Litslena – Krägga

Samtidigt så vill jag sätta i mig kolhydrater så det räcker. Därför körde jag dubbel dos av Tailwind i 2 flaskor, sedan kompletterade jag med 1 flaska vatten. För att inte påverka vätskebalansen för mycket så lade jag till extra kolhydrater i form av en banan, och en bar. Sedan toppade jag med en gel med koffein för att ge mig en knuff in i den sista timmen. Sockerskeptiker lär få en stroke om jag redogör för sockerinnehållet i ovanstående upplägg, men då jag bränner typ 3’000 kcal på en sådan här tur, så behöver jag även ta in lite kalorier också.

För min del så har jag ytterligare en faktor att ta hänsyn till. När jag anstränger mig ”för mycket” så kommer huvudvärken smygande. Vanligtvis uppstår det i varmt väder när jag svettas kopiösa mängder. Genom årens lopp (annan typ av ansträngning än att cykla) så har jag testat med allt från att dricka lite, till att dricka galet mycket. Men nu har jag läst på lite mer, och jag tror att tricket handlar om att hålla koll på elektrolytnivåerna, kombinerat med balanserat vätskeintag.

Morgonen inleddes som vanligt inför distanspassen med en rejäl grötfrukost, typ 1,5-2 timmar innan jag cyklar iväg.  Förmodligen skulle jag kunna stå mig rätt så bra på den kolhydratladdningen. Troligen har jag energi för den första timmen enbart på frukosten, men för att undvika energidipp så laddar jag på med energi redan under den första timmen på cykeln. Sedan så måste jag ju ärligt talat konstatera att jag egentligen inte vet om dippar i intensitet under passet beror på att jag helt enkelt inte är tillräckligt stark, saknar kondition eller går lågt på energi.

Hursomhelst så verkade dagens upplägg fungera bättre än sist. Jag lyckades faktiskt cykla hela passet utan ett enda stopp, och behövde inte springa på toa det första jag gjorde när jag kom hem. Ok, lite stretch i blåsan blev det väl, men den måste ju få träna den med.

Totalt så drog jag i mig 13 dl Tailwind (dubbel dos pulver) och 6.5 dl vatten, dvs ungefär 2 liter jmf med förra veckans 3 liter. Väl hemma kollade jag på vågen och jag har högst troligt tappat ungefär 2 liter svett under passet, så det förklarar till stor del att jag idag lyckades bättre med balansen. Jag hade en begynnande huvudvärk efter ungefär 3 timmar, men lyckades häva den med att fylla på med energidryck. Just Tailwind innehålller en bra kombo av både salter och elektrolyter, så jag tror på att använda den drickan under loppen. Energiintaget den här gången låg väldigt nära optimala 60g kolhydrat per timme (som jag diskuterade i förra veckans inlägg).

Dagens pass gick mycket bättre än förra veckan, men då blåste det mycket mindre idag. Jag körde exakt samma tur som sist för att kunna jämföra.  För varje ställe som jag passerade, där jag förra veckan var tvungen att stanna till, så kände jag mig lite extra nöjd. Kunde även höja snittet med 3 kmh, men det berodde nog en hel del på avsaknad av hård motvind.

Däremot kan jag inte påstå att jag kände mig extra nöjd när jag blev trängd av en riktig syltlök i en av rondellerna i på infarten till Enköping. Han skulle nödvändigtvis pressa sig förbi 15 m innan rondellen med sin gigantiska pickup med en stor båt på släp. Vilket ledde till att jag blev tvungen att bromsa hårt och vingla runt på den lilla remsa av asfalt som fanns kvar. Jag hade alldeles för hög växel för den typen av manöver och försökte därför gå ner till den mindre klingan i fram, samtidigt som jag studsade runt över den knöliga beläggningen (vägarbete i rondellen). Det resulterade i att kedjan låste fast sig i främre växeln, och plötsligt saknade jag inte bara manöverutrymme, utan tramporna satt även fast. Sweet! Turligt nog så lyckades jag navigera till en ”skyddad” plats i utkanten av rondellen, samtidigt som jag hade sinnesnärvaro att snäppa loss fötterna från pedalerna (börjar få koll på det nu).  En snabb blick på kedjan och lite snurrande på vevpartiet så kunde jag hoppa upp och ta mig därifrån på nolltid. Fascinerande att män i bilar inte har koll på omgivningen när de sitter bakom ratten, dagens surströmmingsburk utdelas till den chauffören 😛

Resten av passet gick utan incidenter, och jag kunde hålla en för mig lagom fart hela vägen hem. Tänka sig, för mindre än ett år sedan hade jag ingen tanke på att jag skulle sitta och trampa runt 12-milaturer på en lördagförmiddag, och nu känns det hyfsat naturligt. Träningen ger resultat! :-)

Nu handlar mycket om att jag ska lära mig hur energiintaget fungerar på mina träningspass, så att jag kan ha en så bra strategi som möjligt inför loppen. När väl Siljan är avklarad så kommer jag gå tillbaka till en mer sockerfattig diet under träningspassen, för att se om jag i framtiden även kan dra ner på socker under loppen. För socker är ju trots allt inte så där jättebra att sätta i sig i kopiösa mängder.

Imorgon blir det återhämtningspass och massage, sedan ska jag börja ladda för fystest på Bosön på onsdag. Jag fick ju ställa in testet för ett par veckor sedan när jag blev för hostig. Men nu ska planeterna förhoppningsvis linjera upp sig så att det blir av med fystestet i veckan. Ska bli spännande. En av förhoppningarna jag har är att jag ska få bättre kontroll på mina olika pulszoner, och därmed ha möjligheten att trimma in energiintaget lite till. Sedan ska jag bara trimma cyklingen lite också 😉