Kejsarens nya cykelkläder

Jahapp, då var det dags att försöka omsätta ytterligare en kreativ idé till något som hjälper mig i praktiken. Jag har ju så smått börja hänga med Bålsta CK på deras träningsrundor, och då har vi bland annat pratat om hur det är att cykla runt diverse sjöar i vårt avlånga land. Med stöd av det jag lärt mig i dessa diskussioner, samt givetvis kombinerat med en stor portion av min egen analysskalle, så har jag kommit fram till att jag kommer cykla snabbare om jag har på mig blåvita kläder!

Återhämtning: 46 km

Krägga – Bålsta – Håbo Häradsväg – Bro – Bålsta – Krägga

Kopplingen till blåvita kläder är som allt annat i min blogg fullt logisk, det är nämligen färgerna på klubbdräkten i Bålsta CK. Jajamensan! Jag är numera medlem i detta nobla sällskap, och kan därmed med relativt gott samvete sätta på mig klubbdressen och se ut som ett fullblodsproffs, på lite håll i motljus i alla fall.

Klentrogna skeptiker kan med viss indignation utbrista ”Hur tusan kan du bli snabbare av blåvita kläder, stolle!!” Hav förtröstan, logisk förklaring följer. Allt handlar om ett enkelt Jedi-mind-trick! För att försöka konservera så mycket energi som möjligt i motionsloppen så kommer jag behöva cykla i en klunga, vilket kan vara en utmaning om man är anmäld själv och inte ingår i någon grupp. Det jag behöver praktisera är därför så kallad klungsurfning. Dvs åka snålskjuts i suget bakom någon form av organiserad klunga. Det här är så vitt jag förstår inte helt kosher bland rutinerade cyklister. De mer uppstrukturerade teamen har till och med grindvakter längst bak, som ser till att inte fel människor råkar komma in i den delen av klungan som utgörs av samkörda cyklister. Bara för att tydliggöra, jag har inget alls emot grindvakter, jag förstår till fullo behovet av den rollen i gruppen när man är ute på motionslopp.

Jag har dessutom ingen förhoppning om att som utböling bli en del av den belgiska kedjan i en klunga. Men förhoppningsvis kan jag hålla mig tillräckligt nära utan att störa och samtidigt får lite sughjälp. Att då dyka upp i en klubbdress ska förhoppningsvis göra mig lite mer socialt accepterad av diverse grindvakter, än om jag rullar in med mina vanliga ”anonyma” neonkläder och snackar ståkkholmska. Yoda skulle ha sagt: ”Duktig cyklist jag är, Ok att i din rumpa ligga!” Ergo, iklädd blåvit klubbdress är det förhoppningsvis enklare att hitta ett gäng att antingen slå följe med, eller till och med samarbeta med. Vilket innebär att med blåvita kläder kommer jag vara snabbare runt Siljan – Tadaa!

Ett befarat bakslag kan ju mycket väl bli att man avkrävs leverans i from av draghjälp, med tanke på att man ser ut som ett proffs (I wish). Men då får jag väl skylla på att jag har teamorder på att inte hjälpa till med dragarbetet för vi har en BCK:are i utbrytning framför oss… Det fungerar säkert!

Från soffliggare till medlem i cykelklubb. En välkommen och efterlängtad förändring. Jag är mest nöjd med att jag faktiskt fick ändan ur vagnen för ett knappt år sedan!

Från soffliggare till medlem i cykelklubb. En välkommen och efterlängtad förändring. Jag är mest nöjd med att jag faktiskt fick ändan ur vagnen för ett knappt år sedan!

Som ny i klubben har jag ännu inte hunnit prata ihop mig med några klubbkompisar, men det kanske kommer finnas ett passande klubbgäng att trampa runt sjön med. Det hade ju varit roligare än att ägna sig åt klungsurfning.

På sikt (inför det långsiktiga målet med nästa års Vätternrunda) så kommer de blåvita kläderna göra mig snabbare på ett helt annat sätt, dvs varje klubbträning kommer att utveckla mig som cyklist, något som jag ser fram emot :-)

Dagens återhämtningspass, i sann smörte-anda (se videologg från förra veckans pass), blev även en möjlighet att testa de nya kläderna. Och visst kände man sig lite snabbare 😉 Ett par reflektioner är att det finns en liten tvättrådslapp som skaver på ryggen, den behöver på något sätt åtgärdas, utan att göra det lilla problemet större. Sedan är paddingen i byxan lite tunnare än vad jag har i mina andra byxor, vilket var speciellt noterbart efter gårdagens dryga 4 timmar i sadeln. Men hårda cyklister har hårda rumpor, så det blir nog bra med tiden. I övrigt så kändes både kvalité och passform jättebra. På mina solopass så kommer jag däremot fortsätta att köra runt med min skrikgula tröja, för jag tror att jag syns bättre på vägen då. Finkläderna ska jag däremot självklart ha på mig på klubbens träningspass och under de lopp som jag kommer köra.

För er lustigkurrar som noterar att jag rent kroppsligen matchar nya klubbdressen på ett alldeles förträffligt sätt med mina albylliknande kroppsdelar, så vill jag påpeka att det är ett medvetet val! Att lägga sig till med en cykelbränna är inte optimalt, sett ur ren viktbesparingsåtgärd. Jag försöker i mesta möjliga mån undvika att ”lägga till” saker på cykeln, att inte addera en bränna besparar mig därför onödig vikt. Jag menar om Gunde Svan kunde fila ner spetsarna på sina skidstavar för att tjäna delar av ett gram (han har senare erkänt att det var mest en mental grej, att veta att man inte kan förbereda eller optimera mer), så borde ju min viktbesparing i form av att inte lägga till en bränna ha motsvarande effekt. Bleka ben är med andra ord snabbare än bruna ben!

Hmm, rimligtvis borde jag därmed i viktbesparande syfte även raka benen… 😮

Nu ska jag åka iväg till min massageterapeut, sedan blir det till att ladda inför fystestet på Bosön på onsdag. Dvs inget träningspass för mig på tisdag, däremot kan jag gå all in på pasta, något jag inte gjort på några månader nu. Dottern har beställt potatisbullar med fläsk och lingonsylt ikväll, bra kolhydratbomb – me like! Bloggrapport från fystestet kommer när jag återfått medvetandet igen… Hur jobbigt kan det vara 😮

 

Fot(o)not:
För er som undrar hur man tar bild på sig själv på ett enkelt sätt… Bilden i början av det här inlägget tog jag på Kräggavägen, efter Nyckelby. Jag hittade en lämplig stenkant vid sidan av vägen. Där låg det även en tom Yoggiburk som jag fyllde med småsten, så jag fick lite tyngd i den och kunde luta iPhonen mot den. Jag gjorde en liten bulle av cykelhandskarna och ställde telefonen på dem,  så att jag kom upp lite med kameran. Sedan tog jag en annan liten sten som jag använde för att kila fast kameran mot yoggiflaskan, för att få rätt vinkel på bilden. Därefter trampade jag ner en massa gräs direkt framför stenkanten för att få till en renare bild. Med iPhonen på intervallfoto så fick jag ihop ett gäng bilder, spelade in 3 passager där jag försökte cykla så nära kanten som möjligt för att bli så ”stor” som möjligt i bild. Därefter var det bara att ta hem bilden och trycka den igenom PhotoShop för att förbättra lite färg, ljus  och kontrast. Det hjälper även att publicera bilden i ett litet format, så ser man inte allt brus och annat elände. En spontan ”ögonblicksbild” tagen på en sekund, typ :-)

 

 

6 kommentarer

  1. Om detta kan man säga att förutom att du förbättrar din hälsa med motion samt tränar för att delta i ett cykellopp, så använder du din mentala intervallträning och kombinerar fotograferandet med skrivklåda och på det sättet slår ihop alla flugor till en smäll.

  2. Jag är helt övertygad att de blå-vita kläderna kommer att få dig att nå oanade cykelhöjder! Dessutom är det ganska roligt att se lika ut i en grupp :)

    • Tobbe

      2016-05-24 at 09:30

      Det är jätteroligt att susa fram som ett färgkoordinerat team. Nästa tillfälle för mig blir nog på tisdag i nästa vecka. Om jag inte hittar någon Blåvit rackare som cyklar Vårblotet på söndag, men då kanske de flesta av BCK:arna är funktionärer?

  3. Jag är stolt över din ambitiösa satsning – stolt över DIG! ❤

    • Tobbe

      2016-05-24 at 09:28

      Inte utan att jag känner mig lite stolt själv, och det måste man ju få göra ibland :-)

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*