Det finns hur många cykelvägar som helst i trakterna kring Bålsta. Det går faktiskt att cykla i timmar på smala fina asfaltsvägar utan att se en enda bilist. Däremot så har jag inte hunnit avverka så många olika vägar, utan bruka försöka hålla mig till de minst trafikerade, dvs undvika väg 263 om jag kan. Det innebär att jag aldrig har cyklat ute i trakterna kring Skokloster. Nu i helgen är det dags för Vårblotet, ett cykellopp som arrangeras av Bålsta CK. Banans sträckning (107 km) går bland annat förbi Skokloster. Därför tänkte jag idag att jag skulle ”tjuvträna” lite, det vill säga trampa runt varvet förbi slottet och se hur det känns i backarna.

Träningsrunda: 47 km

Krägga – Skokloster – Krägga

Efter gårdagens fystest på Bosön är jag även sugen på att testa på det som behöver bli mitt nya träningstempo, dvs lugn distansträning. Så med ett öga på pulsklockan, och utan kolhydrater i flaskorna så rullade jag iväg under regntunga skyar, men det är ju bra att träna på blötföre också.

Nu när jag kört ett par helger i vad som visat sig borde vara mitt tävlingstempo, eller motionärsloppstempo känns egentligen som en bättre benämning, så kommer jag börja applicera en strategi som är populär inom långdistansträning (cykel, löpning, etc.). Det handlar om: Race high & Train low. Det vill säga stoppa i dig kolhydrater så det räcker och blir över under loppen, men träna på så få kolhydrater som möjligt. Fördelen med att kombinera långdistansträning med lågt kolhydratintag är att man dels har lättare att hålla sig i den lägre pulszonen, med kolhydrater i magen så är det lätt att man får en extra energikick och drar iväg uppåt genom pulszonerna. Den lågintensiva träningen främjar även användandet av fett som energikälla när man tränar, och därmed så finns det teorier och studier som visar att man till viss del även vänjer kroppen att bli bättre på att bränna fett. Men det där snurrade jag in på i min video-logg om smörte.

Det blev en bra runda ikväll. Tempot fungerade bra och pulsen låg som den skulle, förutom i uppförsbacken ut mot Skokloster, den tillhör en av de segare i närområdet. Jag har ju ändrat kassett i bak, och ikväll var första gången som jag saknade 28-klingan i bak 😮 Hur mycket jag än försökte växla så fanns det ingen lättare växel, det känns som att etapper i alperna får vänta några år.

Man är så snygg med regnmössan! Samtidigt förvånad(?) över att cafét var stängt efter 20:00

Man är så snygg med regnmössan! Samtidigt förvånad(?) över att cafét var stängt efter 20:00

Utmaningen för kvällen bestod istället av att glasögonen både regnade och immade igen. Det var ett sådant där härligt(?) duggregn som egentligen inte var regn, utan mer bestod av 200% luftfuktighet och vattenmolekyler över allt. Stundtals var det enklare att åka utan glasögon. Jag gjorde en mental notering om att någonstans i packningen borde man ha några torra servetter i en liten vattentät påse, så att det finns möjlighet att göra rent glasögonen. Sedan insåg jag att den torra lyckan skulle vara högst kortvarig, typ 2 meter, i den här typen av väder. Servetter känns därför inte helt prioriterat att ha med sig i fickorna, så slipper jag den vikten också! (Intressant att man kan tjäna vikt på att ta bort något som man ändå inte skulle ha med sig..)

Imorgon ska jag även kränga på nya däck. De jag har nu har rullat ca 230 mil, och börjar se slitna ut. Egentligen borde man ju köra in däcken lite innan man ger sig ut på ett lopp. Men jag ser Vårblotet som uppvärmning inför nästa helg och Siljan Runt, så innan Dalarna blir ju däcken inkörda.

På söndag är det dags för mitt första cykellopp någonsin, typ. Jag cyklade förvisso den gamla insomnade Älvkarlebyrundan (60 km) när jag var 12-13-14 år gammal, men det räknas inte tycker jag. Det blir därför premiär i helgen. Känns spännande. Inte så mycket för att jag har några som helst ambitioner om att ”tävla”, även om min dotter ser fram emot att pappa ska tävla i en cykeltävling. Hoppas att hon inte blir allt för besviken när jag hamnar på plats 160 av 200 typ 😉

Nej, spänningen inför söndag är att få se hur det fungerar med grupper och spontant klungkörning under ett motionslopp. Man har ju hört talas om hur medelålders gubbar(!) tenderar att faktiskt tro att de är med i Tour de France, och både utmanar, provocerar och tillrättavisar sina medcyklister. Men jag tror att det där är mer vanligt runt Vättern, och att BCK:s tillställning hör till de trevligare loppen. Det är med nyfikenhet och tillförsikt som jag ser fram emot Söndag. Jag tror även att det blir en bra uppvärmning inför Siljan nästa helg. Jag återkommer med rapport från Vårblotet.