Jag hade utformat min strategi inför loppet baserat på det faktum att jag är dum i huvudet, vilket visade sig vara en bra strategi! Jag visste nämligen på förhand att jag skulle gå ut för hårt i ivern att försöka hänga på ett snabbare gäng. Jag visste också att jag med min totala koll på pulszonerna skulle sitta och titta på pulsklockan och konstatera att nu kör jag för hårt, och ändå skulle jag fortsätta att hänga på. Jag visste också att jag kanske skulle ha en chans att hänga med fram till Kalmarsandsbacken, på väg ut ur Bålsta, men att jag där någonstans skulle riskera väggkänning… Ibland känner man sig själv lite för bra, för precis så blev det.

Fortsätt läsa