Äntligen sommarlov (semestern känns längre om jag kallar den sommarlov) och dessutom Midsommar! Rent rutinmässigt så har jag inte kommit in i ledigheten ännu, straxt efter 6 på morgonen vaknade jag därför till. Nattens regn hade seglat vidare mot mörka horisonter och det såg ut som att jag skulle kunna lämna våtdräkten hemma. Vad passar bättre än en lugn morgontur på landet på midsommarafton, på cykel förstås!
Månad: juni 2016 (sida 1 av 2)
Efter förra veckans vanliga 4×4-intervall, där jag inte kände mig superinspirerad, så kände jag att det var dags att testa något nytt. Jag hade fullt upp hemma, så jag skulle inte hinna med BCK-träningen, vilket inte gjorde så mycket, för det regnade duktigt när klockan närmade sig 18. Däremot så såg det ut att klarna upp senare under kvällen, så jag siktade därför på ett kvällspass. Frågan var bara vad jag skulle hitta på? Då kom jag på att det finns ju en duktigt jobbig backe ute mot Skokloster, undrar hur många gånger jag orkar cykla uppför den…
Ibland är det inte alltid så lätt att få in vettiga träningspass i kalendern, det går ju åt några timmar om man ska ut och snurra i någon form av distanstempo. Så jag tyckte att jag var lite finurlig när jag lastade med mig cykeln på biltaket när vi idag åkte upp till min kära hustrus hembygd och var med på ett barndop. Efter dopet i kyrkan och fikat i församlingshemmet så var det bara att kränga på sig trikåerna och snäppa fast skorna. Allt var genomtänkt in i minsta detalj, bortsett från det faktum att jag missat att det var motvind hela vägen hem och att astmamedicinen låg kvar hemma på köksbänken.
Jag har så smått börjat fundera på alternativa intervallupplägg, men idag så ville jag inte att träningen skulle dra ut så mycket på tiden, i och med att det vankades fredagsmys med familjen på kvällskvisten. Därför satsade jag på ett beprövat upplägg, 4×4-intervaller ut förbi Bälsunda. Fördelen med det är att jag kan bränna av ett intensivt pass på 1 timme och 15 minuter, inklusive uppvärmning och nedvarvning. Däremot så börjar det bli lite rutin över det hela, har tappat räkningen på hur många veckor jag kört det här passet nu, men ikväll passade det alltså bra, får se hur jag gör framöver.
Tisdagsträning med BCK innebär för min del att jag får lära mig lite nya övningar. Idag körde vi med en variant av ”sista paret ut”, om ni kommer ihåg den leken där sista paret i ledet ska springa fram och försöka undvika att bli infångade. I tappningen som vi körde ikväll så gällde det att sprinta från sista position i ledet och hela vägen fram till en kompis som cyklade ett par hundra meter före gruppen. Ok, så det kanske inte var en parlek i ordets rätta bemärkelse, men jag har ju min trogne följeslagare astman som hängde med mig på färden. Vi är ett oskiljaktigt par, även om jag gör mitt bästa för att få till en separation.
Igår så fick jag träningsförbud av massageterapeuten, någonting om att kroppen var lite sliten. Det kan ju i och för sig förklara varför det fanns diverse knutar att lösa upp. Men på det stora hela var det inte så farligt jämfört med statusen på det kolli som hasade sig upp på massagebänken i höstas. Behandlingen har gett resultat, och därmed så lyssnar jag ju onekligen på vad hon har att säga. Så om det inte var läge att träna igår, så fick jag Ok på ett Long Slow Distanspass idag söndag.
Efter ett par helger med cykellopp så är det nu dags att hitta tillbaka till ett träningsschema som ska bygga upp mig på lite längre sikt. Fast å andra sidan är väl inte det så svårt när det gäller en nybörjare som jag, all tid som jag lägger i sadeln är bra tid. Fast vissa träningspass kan ju vara mer inspirerande än andra. Backträning med Bålsta CK hör till de mer inspirerande passen. Fast det är ju de passen som även tenderar att bli de jobbigaste passen…
Om man ska utgå ifrån de allra sista förberedelserna och den första kilometern, så fanns alla tecken på att mitt äventyr runt Siljan skulle gå fullständigt åt pipsvängen! Timmarna försvann på fredagskvällen, och det fanns för mycket att fundera på. Jag trillade i säng straxt före midnatt, och väckarklockan ringde 04:40, måste ju ha frukosten i magen ett par timmar innan start. Sedan var det för mycket småsaker att pilla med på morgonen så jag blev en kvart försenad till den överenskomna mötesplatsen, bra jobbat Tobbe. Väl på rull inser jag i den första lilla nedförsbacken, efter mindre än 1 km, att jag har en obalans i cykeln som gör att den drar igång ett kronwobbel så fort jag rullar på i lite mer än 25 kmh. Snabbt ser jag hur min klunga försvinner framåt när jag småbromsar mig ner för backen, hjärnan jobbar på övervarv för att hitta en lösning… Siljan runt 2016 kunde ha startat bättre 😮
© 2020 Tobbe är ute och Cyklar
Tema av Anders Noren — Upp ↑