Midsommarafton, militärer och mugglare

Äntligen sommarlov (semestern känns längre om jag kallar den sommarlov) och dessutom Midsommar! Rent rutinmässigt så har jag inte kommit in i ledigheten ännu, straxt efter 6 på morgonen vaknade jag därför till. Nattens regn hade seglat vidare mot mörka horisonter och det såg ut som att jag skulle kunna lämna våtdräkten hemma. Vad passar bättre än en lugn morgontur på landet på midsommarafton, på cykel förstås!

Long Slow Distance: 67 km

Krägga – Varpsund – Håbo-Tibble – Brunna – Bro – Bålsta – Krägga

Innan frugan och dottern vaknat upp så snodde jag ihop mitt smör-te, pumpade däcken på cykeln och rotade fram regnjackan. Det hängde nämligen kvar lite regn i luften, men då är det i alla fall mindre med pollen, alltid något. Jag hade siktet inställt på ca 2 timmar, och tänkte att jag borde hinna runt 263:an från Övergran till Bro/Bålsta på den tiden. Men antingen så har jag fått upp lite fart i mitt LSD-tempo, eller så gjorde jag en liten felkalkylering, vilket är mest troligt. Väl ute vid avtaget mot Håbo-Tibble insåg jag att jag låg före tidsschemat, och lade därför på en liten sväng bort till Kungsängen. Hoppsan det blev visst 3 timmar till slut :-)

När man kör över Håbo-Tibble och bort mot Kungsängen så trillar man in på militärt skyddsområde. Nu är väl kanske inte det där militära något som appellerar till undertecknad i någon större grad, men om de fixat i ordning bilfria vägar så får man väl utnyttja det, något ska man väl ha för skattepengarna 😉

Kalla mig gärna nojig, men känns bra att kolla om fältet är "aktivt" innan man ger sig in på det.

Kalla mig gärna nojig, men känns bra att kolla om fältet är ”aktivt” innan man ger sig in på det.

Tidigare i veckan hamnade jag på en jobbmiddag där jag blev sittandes bredvid en annan snubbe som tränar. Han inriktar sig på ultralopp, typ fjällmarathon och andra stolligheter. Det visade sig att han var helt inne på det här med att kombinera lågintensiv träning med tokintensiva intervaller. Till våra bordsgrannars förtret (nåväl, de var artigt intresserade) så snöade vi in på Maffetone, långdistans och kolhydratstrategier. Jag tyckte det var inspirerande att prata med en vanlig dödlig, jämfört med elitidrottare, som testat det här upplägget under längre tid och fått goda resultat. Det sporrade mig att försöka bli lite mer strikt i mina träningsupplägg.

Stärkt av detta möte så försökte jag idag att inte lägga snittpulsen vid den övre gränsen i min LSD-zon, utan övre gränsen i zonen skulle istället vara min maxpuls under passet. Men det är knepigt det där, så fort det behövs lite mer tryck i pedalerna uppför en backe så skuttar pulsen iväg. Vid passets slut så landade jag på 131 bpm i snitt, vilket jag tycker är helt Ok, övre gränsen i zonen är 135 för mig. Samtidigt så börjar jag kunna hålla lite grundfart även med denna relativt låga puls. På platta partier med knappa 200 watt i pedalerna rullar jag fram med typ 30-32 kmh.

Rent teoretiskt skulle jag med den typen av ansträngning kunna ta mig runt Vättern nästa år på prick 10 timmar… Om det är vindstilla och platt runt hela sjön, och jag inte behöver stanna… Äsch, det blir nog bra nästa år.

När jag idag passerade Brunna och närmade mig gamla vägen mellan Kungsängen och Bro, så smalnar vägen av, samtidigt som det finns en vettig gång- och cykelväg vid sidan om. I normala fall så brukar jag hålla mig till vägen, och undvika cykelbanor. Jag vet att en del bilister blir sura på sådant beteende, men det finns några logiska skäl till att jag föredrar vägen framför cykelbanan.

Cykelbanor är oftast mycket mer grusiga då det inte blåser fram bilar på dem, därför flyger inte småsten och annat elände bort, utan blir liggande. Därmed är risken mycket större för punktering. Dränering av vatten fungerar inte heller lika bra på cykelbanor, så om det regnat är vägbanan ofta torrare än cykelbanan, som dessutom ofta har vattenpölar både här och där. Men värst av allt är alla Mugglare som lever på gång- och cykelbanor 😮

Dessa varelser finns i två versioner, dels de mindre utvecklade som envist använder sig av apostlahästarna vid transport. De lallar runt utan större koll på omgivningen, och brukar mest fräsa irriterat mot cyklister. Sedan finns det i och för sig mugglare som använder sig av cyklar som transportmedel, även om tanken är god så blir det lite vingligt och ostrukturerat ibland. Det finns en variant av den senare typen av mugglare – Mugglare på elcykel. De fuskar sig upp i grundtempo och färdas plötsligt mycket snabbare än vad de har rutin för, fullkomligt livsfarliga både för sig själva och för omgivningen. Men idag så råkade jag ut för Mugglare till fots.

Jag identifierade 4 stycken lösgående Mugglare på långt håll där jag trampade fram på den kombinerade cykel- och gångbanan. Dessa varelser kan vara lätt labila, därför bör man hantera dem varsamt och vara mycket uppmärksam när man passerar dem. Det var 2 honor och matchande antal hanar, som spred ut sig i en perfekt frisparksmur över hela bredden på asfalten. Med god framförhållning, lugnt 150 meter innan potentiell kollision, så plingade jag försynt i min lilla vänliga ringklocka (stor som en fingerborg). Två av Mugglarna reagerade instinktivt och gjorde en snabb okulär scanning bakåt, och agerade sedan mycket föredömligt då de utan att behöva stressa började skapa utrymme för den annalkande cyklisten. Den tredje mugglaren verkade inte ha bandbredd för att reagera på yttre stimuli och prata med mugglare nr 4 på samma gång. Därför lade jag till ett snällt litet pling när jag hade typ 75 meter kvar.

Mugglare 1 och 2 började vid det här laget inse att 3 var lite trög i reaktionen och att mugglare 4 var helt världsfrånvänd i sin lilla bubbla. Med viss fysisk coaching så insåg nr 3 att det var läge att skapa ett tilläckligt stort hål för att släppa fram en cyklist, nr 4 hade fortfarande både yttre sensorer och hjärnceller i stand-by-läge. Då jag inte tycker om att dratta på ändan med cykel och allt så reducerade jag hastigheten som sig bör, och större delen av mitt fokus gick åt att ha kontroll på vad Mugglare nr 4 pysslade med. Jag övervägde ett kort tag att slita fram min stav och skicka iväg en besvärjelse av den mer irriterande karaktären, men insåg att det troligen kunde få motsatt effekt. Inspirerad av det militära övningsområdets informationsskyltar om skarp ammunition så laddade jag på med ett helt magasin av ilsket och hetsigt levererade signaler på min lilla fingerborg! :-(  Då äntligen reagerade mugglare nr 4!

Vid det här laget hade jag knappt styrfart, och var kanske 10 meter ifrån den lätt förvirrade kvartetten i 30-something ålder. Mugglare nr 4 inser att det plötsligt kommer en cykel ”flygande” emot henne, jag svär, jag hade max 7 kmh. Hennes sena insikt om faran gjorde henne lätt panikslagen, och jag tänkte att nu lär hon väl få frispel. Alternativet till frispel visade sig vara hjälp-jag-gör-mig-liten-som-en-mus-på-ett-ben. Hursomhelst så frös hon fast i marken, och jag kunde passera utan att fälla en enda mugglare, det var faktiskt inte ens nära och det kan inte gått i mer än 5 kmh. Men jag ska inte (för)döma den lilla mugglaren, hon kanske bara hade en dålig dag. Min dag blev hur som helst bra mycket bättre när det visade sig att resten av den nyasfalterade cykelbanan in mot Bro visade sig vara helt muggelfri :-)

Väl hemma så kändes det skönt att ha haft skoskydd på sig. Nej, det är inte solbränna på smalbenet...

Väl hemma så kändes det skönt att ha haft skoskydd på sig. Nej, det är inte solbränna på smalbenet…

Resten av färden, genom ett Bålsta som vaknade upp till en grå midsommarafton, var incidentfri och transporten ut till Krägga gick som en dans. Jag hade tillräckligt med energi för att bränna av en 50 kmh-sprint in mot Krägga, och kände mig nöjd med min start på dagen.

Ha en trevlig Midsommar!

 

 

1 kommentar

  1. Det är underhållande att läsa om dina turer! :-) Tydligen börjar du få bukt med astman också..för när man glömmer medicinen så behöver man den inte på samma sätt.
    Idag och imorgon kan jag gå ut och titta på Cykel SM här i kvarteret eller gå upp till Ormbergsbacken.
    Ha en skön semester!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*