När jag började cykla för ett år sedan, så hade jag initialt inte koll på vilket lufttryck jag hade i däcken. Jag tänkte att det räckte väl med att klämma på dem med tummen som man alltid har gjort. Efter lite nyfiket surfande på YouTube, där man som bekant kan hitta både det ena och det andra, så fastnade jag för några olika cykelkanaler. Då fick jag också lära mig att det faktiskt spelade rätt så stor roll vad man hade för tryck i däcken. Sedan dess har det kommit nya rön, och om det förut skulle vara stenhårt, är det numera följsamt som gäller.
Månad: juli 2016 (sida 1 av 2)
Nattens dagg håller som bäst på att jagas bort av de tidiga solstrålarna när jag rullar ut på ännu ett morgonpass. Idag valde jag att byta ut den vanliga turen över skjutfältet i Kungsängen, och istället återvända till mina jaktmarker i trakterna kring Hjälstaby och Örsundsbro. Vägarna är mycket roligare här, de är smalare, slingrar sig lite mer och bjuder på lagom kuperad terräng. I Kungsängen och Bro så är vägarna lite större, plattare och tråkigare, i alla fall de vägar som jag brukar åka på. Inspirerad av det härliga landskapet rullar jag fram över fälten och passerar mina vanliga kyrkor i Kulla och Giresta.
Idag tog jag mig i kragen och genomförde en förändring på intervallpasset. Jag har länge tänkt att jag ska provocera fram astma i ett tidigt skede, och sedan häva den innan själva intervallpasset. Det lyckades jag med idag. Om det sedan berodde på just den förändringen, eller att jag hade ovanligt pigga ben idag vet jag inte, däremot så talar pulsklockan sitt tydliga språk! Idag lyckades jag för första gången hålla i mina 4-minutersintervaller med en puls över 180 bpm. Inte illa pinkat 
Rutinen börjar finnas där, Söndag morgon är vikt för Long Slow Distance. Idag blev det min vanliga sväng kring Kungsängen, men för en gångs skull så slapp jag incidenter med Mugglare efter Brunna. Fast å andra sidan var det kanske avsaknaden av den typen av action som gjorde att jag idag började känna mig nöjd med den här turen. Så fort det börjar trilla in ett inslag av slentrian i träningspassen så är det dags att förnya sig lite.
Efter måndagens benpass på cykeln, så blev det idag dags för ett LSD-pass. Det är ju lite svårt att köra strikt efter pulsen när man är två (eller fler) personer, så min puls fick bli styrande. Min vän Gotlänningen hade inte kört så långa pass tidigare, så ett syfte med dagen var även att få in lite lagom med mil i benen. Med tanke på att vi rullade iväg innan frukost så tog vi däremot inte någon superlång runda, utan vi siktade på typ två och en halv timme i sadeln. Vi rullade iväg straxt före klockan åtta, medans fruar och barn fortfarande låg kvar och sov i huset.
Jag har ännu inte kommit till den punkt att jag lever efter samtliga ”oskrivna” regler som du bör följa som cyklist. Strumporna är neongulna, benen är ludna och jag är inte i närheten av att kunna hålla 40 kmh i snitt med mindre än att det blåser styv kuling rakt upp i mumindalen. Men, jag har faktiskt gjort några resor med familjen i år där jag tagit med mig cykeln på taket, för att kunna lägga något pass trots att man är på resande fot, så lite skadad börjar jag väl bli. När vi nu åkt ner och hälsat på världens bästa Gotlänningar (sant!) så var det ju självklart att cykeln ska med. Fruarna i respektive familj är övertygade om att vi är på semesterbesök. Polaren och jag är lika övertygade om att vi är på träningsläger.
I min ambition att försöka hitta en form av High Intensity Training (HIT) som passar mig så har jag snöat in på att backträning borde vara bra… Men frågan är om inte det är för tufft för mig. I vilket fall som helst så är det i alla fall för hårt för de inhyrda mexikanska säsongsarbetarna som jobbar med syretillförseln nere i lungavdelningen. De har till och med pratat om att bygga en mur för att hindra illegala immigranter från hjärnkontoret som försöker föra in för jobbiga nervimpulser. De må vara hur det vill med de regionalpolitiska motsättningarna i de förenta staterna som utgörs av herr Sjöbergs olika kroppsdelar, slutresultatet är detsamma – Efter ett par maxintervaller så är det stopp!
Det är inte jag som fyller år, utan det är min systerdotter som fyller moppe. De bor i Bälinge, så varför inte förena nytta med nöje och cykla upp till dem när det vankas födelsedagsfirande. Då får jag ju även chansen att lägga in ett lite mer intensivt och längre pass. Det innebär att jag försöker trampa upp i min distanszon, den zon där jag ska försöka hålla mig under motionsloppen. Det innebär också att som vanligt blir energiintaget viktigt för att passet ska gå att genomföra.
© 2020 Tobbe är ute och Cyklar
Tema av Anders Noren — Upp ↑