Efter måndagens benpass på cykeln, så blev det idag dags för ett LSD-pass. Det är ju lite svårt att köra strikt efter pulsen när man är två (eller fler) personer, så min puls fick bli styrande. Min vän Gotlänningen hade inte kört så långa pass tidigare, så ett syfte med dagen var även att få in lite lagom med mil i benen. Med tanke på att vi rullade iväg innan frukost så tog vi däremot inte någon superlång runda, utan vi siktade på typ två och en halv timme i sadeln. Vi rullade iväg straxt före klockan åtta, medans fruar och barn fortfarande låg kvar och sov i huset.

Long Slow Distance: 60  km

Väskinde – Lokrume – Gute – Bara – Hörsne – Dalhem – Allkvie – Hejdeby – Tibbles – Bro – Väskinde

 

 

Själv grundade jag som vanligt med mitt Tibetanska smörte, men min vapendragare var lite lätt skeptisk till konceptet som sådant, så han fuskade och drog i sig ett par mackor (*host* fegis!) istället. Jag förstår inte varför folk är så tveksamma inför lite te med mjölk… och salt… och smör. Konstigt!

Solen värmde redan tidigt på morgonen, och molnen hade gått och gömt sig. En strålande dag på ”öjn”. Jag hade redan på förhand varnat för att det förmodligen skulle kännas väldigt lugnt när vi cyklade, och att jag skulle bromsa när pulsen stack iväg. Men tack vare att vi var två och kunde turas om att ligga i suget bakom varandra, och på grund av avsaknad av backar, så blev det här mitt hittills snabbaste LSD-pass. Vi höll ett snitt på 27 kmh, ett par kmh högre än vad jag brukar göra solo.

Att sitta och småprata när man cyklar är faktiskt riktigt trevligt, tiden går lite snabbare då, men ibland kanske vi skulle fokuserat lite mer på vägen. Vid ett tillfälle så drog vi iväg några kilometer åt fel håll i en korsning i Hörsne. Efter ett tag insåg vi att vi troligen var på fel väg, så vi stannade till för att kolla kartan. Intet ont anande stannade vi, och blev med ens attackerade av bromsar! Jag har aldrig tidigare varit med om att bli anfallen av en hel svärm med bromsar, jag fick 4 bett inom loppet av några sekunder, och i panik slängde vi oss upp på cyklarna igen. Telefonen hann jag inte stoppa tillbaka utan greppade den med tänderna. Det var aldrig att tänka på att försöka snäppa fast fötterna, utan vilt halkandes på pedalerna försökte vi bara få upp fart så att vi skulle komma bort från de djävulska flygfäna. Galet!

Väl på rull, och räknandes våra bromsbett, så fick vi upp flytet igen efter någon kilometer. På fälten ut mot Dalhems kyrka så fick vi lite extra draghjälp. En bonde kom körandes från en sidoväg med två stora vagnar på släp. Vi gled in i suget bakom traktorn. Eller gled och gled, man får trampa på bra för att accelerera upp i traktorfart, det blev några tramptag med en bit över 1’100 watt innan jag tagit mig in i suget. Men väl där så rullade vi med god fart i ett par km innan vi skiljdes från bonden.

Bianchipaus vid Dalhems kyrka

Bianchipaus vid Dalhems kyrka

Rent träningsmässigt så landade snittpulsen på 130 bpm, vilket är mer eller mindre spot on för min målsättning med den här typen av pass. Jag hade under turen en vandrande värk som omväxlande hoppade mellan höger knä och höger höft, men inget som påverkade cyklingen.

Sista halvmilen hem drog vi upp lite snabbare tempo för att få en liten pulshöjare. Om man avslutar passet med lite intensivare arbete så höjer man pulsen och får därmed lite bättre effekt på förbränningen efter passet. Men pulshöjaren fick mig även att börja hallucinera om smågodis, så det kändes skönt att varva ner och promenera hem med cyklarna på den sista kilometern med grusväg.

Än en gång är det bara att konstatera att det är roligt att träna med kompisar. Även om jag själv ofta finner tjusning i att streta fram helt solo, så blir det en annan typ av träning när man cyklar med någon annan.

Vid den efterföljande lunchen så lyckades Anders sedan på något magiskt sätt få våra fruar att tycka att en gemensam resa till Mallorca vore en alldeles förträfflig idé. Vi får väl se om vi kan förverkliga det i framtiden. Barnen i poolen, fruarna i solstolarna och gubbarna i sadeln, det vore väl en perfekt semester!