Nattens dagg håller som bäst på att jagas bort av de tidiga solstrålarna när jag rullar ut på ännu ett morgonpass. Idag valde jag att byta ut den vanliga turen över skjutfältet i Kungsängen, och istället återvända till mina jaktmarker i trakterna kring Hjälstaby och Örsundsbro. Vägarna är mycket roligare här, de är smalare, slingrar sig lite mer och bjuder på lagom kuperad terräng. I Kungsängen och Bro så är vägarna lite större, plattare och tråkigare, i alla fall de vägar som jag brukar åka på. Inspirerad av det härliga landskapet rullar jag fram över fälten och passerar mina vanliga kyrkor i Kulla och Giresta.

Long Slow Distance: 55 km

Krägga – Övergran – Ekolsund -Hjälsta – Giresta k:a – Kulla k:a – Bälsunda – Krägga

Jag har kommit att uppskatta mina pass med Long Slow Distance (LSD), det är inte lika mycket fokus på cykeldatorn längre då jag börjar få en känsla för hur mycket jag behöver ta i. Jag pratade med en ultramarathonkille för ett tag sedan, och han hade fått bra resultat av att dra ner på pulsen lite när han tyckte att han inte fick önskad effekt. Men jag tänker fortsätta att hålla mig i de övre trakterna av min LSD-zon, så får jag kanske omvärdera det vid ett senare tillfälle, men just nu känns det alltså bra.

Det var i och för sig lite segt i benen idag, med tanke på gårdagens intervallpass, men på det stora hela gick det bra. Inga krämpor och inte heller några astmakänningar. Fast jag förväntar mig inte längre att få astma på mina långturer.

Soliga morgnar som den här så är jag ju inte helt ensam på mina turer, skuggan är en ständig följeslagare. Nu har det inte gått så långt att jag pratar med skuggan, jag pratar förövrigt inte heller med cykeln, men det kommer säkert vad det lider. Däremot så brukar skuggan ge mig lite tips om min position på cykeln, framförallt när jag har skuggan framför mig. I de lägena brukar jag få en liten påminnelse om att krypa ihop lite mera. Över 30 kmh är nämligen luftmotståndet den största fienden. Att då dra ner axlarna, och dra in och ner huvudet lite, ger en betydligt mer aerodynamisk sittställning. Så jag får tacka skuggan som ser till att påminna mig med jämna mellanrum.

Under de lite mindre intensiva passen som idag hinner man ju även att ta in omgivningen på ett annat sätt. Jag förundras över svalornas flygskicklighet när de susar fram 7,23 cm ovanför de mogna veteaxen på åkrarna. Likt konstflygare jagar de mat genom otroliga manövrar med stor precision. Det måste vara en häftig fartkänsla att sväva fram så nära vegetationen och känna hur det ibland finns något enstaka strå som sticker upp lite längre och kittlar till på magen.

Men även om det är lite lugnare pass så känner jag att det tar på benen. När jag är ute på mina morgonpass så blir det mellan 2 och 3 timmar på cykeln. När jag kommer hem och stretchar loss så stramar det skönt i framförallt lårens framsida. Till hösten när jag klättrar upp på trainern inomhus så kommer jag försöka träna mer på rundtramp, för att på så sätt kunna köra med mer kraft och samtidigt koppla in mer av lårens baksida. Som det är nu så drar jag oftast bara i pedalerna stående i uppförsbackar eller vid sprintarna. Ibland kan jag medvetet köra lite rundtramp utöver det, för att få lite omväxling för benen.

IMG_6497_opt

Ansträngningen för benen gör även att jag sedan en dryg vecka tillbaka har börjat dricka en proteinshake på kvällarna. Kroppen bygger ju muskler när den återhämtar sig under sömnen. Bra och tillräckligt lång sömn är därför viktig för återhämtningen. Här har jag slarvat lite, det blir oftast lite för kort sömn, speciellt under terminerna. Men nu så ska jag åtminstone få i mig tillräckligt med aminosyror och protein för att det ska finnas något att bygga muskler med. Självklart har jag gjort min research och det ska inte bara vara vilken proteindryck som helst, utan det ska vara en med ”långsamma proteiner” (tänkte inte nörda loss mer på det just nu) som låter musklerna återhämta sig optimalt på nätterna. Efter en dryg vecka så har jag märkt att jag inte har träningsvärk lika länge efter passen, istället för att vara stram i benen ett par dagar så går det oftast över efter två nätters sömn.

En annan konsekvens av att jag nu börjat bygga benmuskler är att viktminskningen har avstannat, och istället har jag gått upp lite i vikt. Muskelfibrer väger ju väsentligt mycket mer än ”fettfibrer”, så att jag blir lite tyngre är ju inte oväntat. Däremot ska man ju vara slimmad och tunn som cyklist, men jag tänker som så att det i mitt fall inte skadar med lite mer benmuskler :-)

Nu när jag är hemma igen, och vi klarat av de längre semesterturerna för i år, så kommer jag försöka köra 3 till 4 pass i veckan. Vi får se om det funkar bra, eller om jag behöver ha in mer återhämtning.