Peppad av framgången på senaste intervallpasset så körde jag med samma upplägg idag. Däremot så hade jag ingen traktor som hjälpte mig hålla trycket uppe över fälten förbi Brunnsta. Om det var det som var den avgörande faktorn som gjorde att det här passet inte kändes lika bra som det förra, ska jag låta vara osagt, men det bidde inte riktigt lika mycket tryck idag.

Intervallpass 4×4 + upp/nervärmning: 32 km

Krägga – Övergran – PAUS – Intervaller förbi Bälsunda – och tillbaka

Jag kom aldrig riktigt ”igång” med astman under uppvärmningen, det var inte så mycket kramp i rören, så den lilla astma jag hade gick över på bara 5 minuter. Därför kortade jag ner vilopausen lite, och trampade vidare efter 8 minuter.

Nu fick jag i och för sig inga direkta astmaproblem under intervallerna, men jag lyckades aldrig trycka upp pulsen lika högt som sist, utan låg hela 10 slag lägre den här gången. Jag vet att det finns flera faktorer som kan påverka pulsen, så jag ska ju inte stirra mig blind på den. Istället säger förståsigpåarna att man ska fokusera på watten för mer exakta siffror. Nu har jag inte förkovrat mig i watten, utan nöjt mig med pulsen. Men jag ska nog göra ett försök att få bättre koll på hur jag kan lägga upp en wattbaserad träning.

Över huvud taget så är det flera rutinerade cyklister som tycker att det är lite onödigt med cykeldator, och jag har full förståelse för det. Speciellt om man kört ett tag och lärt sig att lyssna på kroppen. Men för min del så är det lite kul att kunna analysera siffror. Och en del siffror är roligare än andra.

Polaren på Gotland berättade att han hade varit uppe i lite drygt 60 kmh vid senaste turen, själv så har jag varit uppe och nosat på 60, men aldrig tagit mig högre än så. Jag litar fortfarande inte riktigt på Bianchin när det börjar gå fort, 3 olika incidenter med ramwobbel har jag gjort mig lite skeptisk. Men nu är det ett tag sedan jag höll på att bli avskakad, så ikväll satsade jag lite extra ner i svackan vid Övergran. Resultatet blev nästan 62 kmh, läskigt fort tycker jag.

Det bristande förtroendet för cykeln är en av anledningarna till att jag börjat fundera på att uppgradera till en annan cykel. Men det är samtidigt konstigt att wobblandet har uppstått. Det är till och med så att jag tror att det kan bero på felaktigt handhavande (sant!), men jag har inte kunnat provocera fram det i efterhand. Nåväl, nu var det ett tag sedan sist, så förhoppningsvis slipper jag wobbel i framtiden.

Dagens pass blev inte så hejdundrande inspirerande. När man har varit uppe och kört något pass med maxtryck så vill man ju gärna ligga där, men det får väl bli nästa gång. Det blev ju trots allt 90 minuter på cykeln, och det var jobbigt, och jobbigt är ju som bekant nyttigt. Därför blev det ju per definition ett nyttigt pass :-)