Efter intervallerna i torsdags så har jag varit lite småirriterad över att det passet inte kändes helt klockrent. Därför kändes det så mycket bättre när det på dagens runda faktiskt gick riktigt bra. Målsättningen var att få till en sväng på 3 timmar, som vanligt bara grundad med smörte. På dagens tur var det inte så blåsigt. Om det berodde på frånvaron av vind, eller att jag faktiskt börjar få lite mil i benen ska jag låta vara osagt, men jag kunde hålla farten uppe och ändå ha kontroll på pulsen.

Long Slow Distance: 75 km

Krägga – Övergran – Bälsunda – Kulla k:a – Giresta k:a – Örsundbro – Alsta – Landsberga – Villsberga – Hjälsta – Bälsunda – Övergran – Krägga

Fast jag blev lite bekymrad innan jag knappt hunnit igång med passet, för låren protesterade redan i första nedförsbacken när jag rullade hemifrån 😮  Varannandagsträning på cykeln denna vecka, och två lättare pass med 6-åringen utöver det (lättsam crossfit hemma på gräsmattan och ett pass med ”stolp-jogg” vid Kvarnkojan), är tydligen tillräckligt för att jag inte ska återhämta mig fullt ut. Det känns som att jag kan slå igång mjölksyra genom att bara stå still och spänna lårmusklerna. Därför blir det lite lugnare i veckan som kommer, räknar bara med att köra mitt vanliga tisdagspass men sedan hålla uppe till nästa söndag. Cykeln behöver nämligen också service, och semestern är slut, så en ”vilovecka” blir nog bra.

Jag har inte fokuserat på att hålla cykeln i tipp-topp skick, utan mer bara gett mig ut och cyklat. Så det har blivit några mil utan att vare sig göra rent eller smörja kedjan minutiöst. Det fick jag betala för idag. Klart irriterande när alla växlar inte vill hoppa i. På slutet av passet så fick jag inte i största klingan i bak, och växeln vägrade också att knuffa ner kedjan på de 3-4 minsta dreven i bak. Fasligt störande att inte kunna använda alla växlarna. Så imorgon blir det till att fördjupa sig i växeljustering, och om det skiter sig så har jag en gratisservice som jag kan nyttja. Vi får se hur det går.

Men tillbaka till dagens tur. Väl efter första initiala protesten från låren så kunde jag komma in i en bra rytm. Benen snurrade på och andningen kändes stabil. När jag orienterat mig ut till Kulla k:a så dök det upp en till cyklist och vi slog följa några hundra meter. Han hade ett helt annat tempo på sitt pass, samtidigt som jag satt och övervakade puls, så det blev bara ett flyktigt möte i farten. En rolig detalj var att vi hade exakt samma modell av cykeltröja. Jag har ju valt en galet gul tröja för att sticka i ögonen så mycket som möjligt på närsynta bilister med mobilkomplex. Men man ser ju aldrig hur bra (eller dåligt) man syns själv när man är ute. Därför var det kul att se hur det skrikgula tröjan lyste upp som en intensiv prick även om det till slut var 1 kilometer mellan oss över fälten utan för Hjälstaby.

Efter lite mer snirklande på småvägarna så passerade jag en annan intensiv gul prick på ett fält en knapp mil innan Örsundsbro. Där helt ensam, och omgiven av ett hav av solmoget vete, stod en lysande gul solros. Det såg så fint ut att jag kostade på mig rundans enda stopp, i ett försök att föreviga den ståndaktiga blomman. Det blir ju inte riktigt samma sak att fotografera naturens storslagenhet med en sliten iPhone, men man kan ju alltid försöka.

Än mer storslaget blev det när jag passerat Landsberga gård, tyvärr fanns det ingen möjlighet att försöka dokumentera den upplevelsen med mobilen, istället passade jag på att njuta av skådespelet live. I den lilla vind som fanns så såg jag på håll hur en Ormvråk spanade av en av stubbåkrarna i jakt på föda. Fågeln manövrerade skickligt och kunde mer eller mindre ligga still på samma ställe genom att spänna ut sina stora vingar och justera vindflödet utan att behöva flaxa. När jag närmade mig så blev den stora bruna fågeln tydligen nyfiken på vad det var för neongul jättesork som hastade fram över vägen. Vråken gled in lite närmare och till slut var det inte mer än 10 meter mellan mig och jättepippin. Under en kort sträcka på ungefär 50 meter så gled Ormvråken parallellt med mig och vi tittade nyfiket på varandra, klart häftig upplevelse! Sedan sade vi farväl till varandra och fortsatte att fokusera på sorkjakt respektive pulskontroll på varsitt håll.

Vid mitten av passet började en viss ömhet smyga sig på i vänster knä. Så här efter passet är ömheten mer markant, och det känns inte helt bra. Även det är skäl till att ta det lite lugnare i veckan som kommer, men framförallt så blir det skönt att imorgon ge sig iväg till massageterapeuten igen. Det har varit uppehåll i knådandet under de senaste 4 veckorna, så det blir bra med en ny genomgång nu. Jag har även kvar en svidande ömhet mitt på ryggen, troligen är det timmar i sadeln som gjort att det blivit lite för stelt där. Jag ska snacka ihop mig med massören imorgon, och eventuellt så kanske det är dags för ett besök hos kiropraktorn också.

Jag har ju trots allt börjat bli lite till åren, men jag tycker ändå att min kropp har ställt om sig bra till all träning. Nu i sommar blir det ungefär 8-10 timmar i veckan på cykeln, och det vore ju konstigt om inte det kändes. Men tack vare regelbunden djupmassage så håller musklerna igång förvånansvärt bra. Men som sagt, i veckan som kommer blir det nog till att ta det lite lugnare, tror jag.