Om man gör en analys över den dramaturgiska modellen i många (alla?) filmer så brukar det finnas en passage närmare slutet av filmen när man tror att allt är bra. Alla problem är lösta, kärleken spirar och hjälten har vunnit… Sedan brukar det komma en twist och allt blir elände och kaos igen, för att sedan antingen avslutas enligt amerikansk RomCom = lyckligt, eller lite mer Norénskt = död, ångest och elände. Idag så kom twisten i min lyckliga träningstillvaro, i dag tog jag några steg bakåt… Jag bara hoppas att nästa fas blir mer RomCom än Lars Norén.

Fortsätt läsa