Om man gör en analys över den dramaturgiska modellen i många (alla?) filmer så brukar det finnas en passage närmare slutet av filmen när man tror att allt är bra. Alla problem är lösta, kärleken spirar och hjälten har vunnit… Sedan brukar det komma en twist och allt blir elände och kaos igen, för att sedan antingen avslutas enligt amerikansk RomCom = lyckligt, eller lite mer Norénskt = död, ångest och elände. Idag så kom twisten i min lyckliga träningstillvaro, i dag tog jag några steg bakåt… Jag bara hoppas att nästa fas blir mer RomCom än Lars Norén.

Intervallpass 4×4 + upp/nervärmning: 32 km

Krägga – Övergran – PAUS – Intervaller förbi Bälsunda – och tillbaka

Jag har kört passiv återhämtning den här veckan. Förra veckan var jag ute 4 ggr i totalt nästan 12 timmar, och klarade av två intervallpass + två längre pass. Benen hann däremot inte riktigt återhämta sig, så inför den här veckan beslöt jag mig för att vänta med träning till dess att jag inte längre kände av föregående pass i låren. Det hann alltså bli torsdag innan jag var redo att ge mig ut igen. Vilket inte har gjort något, för det här är även första veckan tillbaka på jobbet efter semestern, så lite segare i kolan än vanligt har jag ju varit.

Upptakten till bakslaget i detta pass var att precis när jag ska sätta på mig hjälmen och kicka igång apparna på telefonen, så inser jag att jag glömt dra i mig förebyggande astmamedicin. På mina LSD-pass så har jag slutat med astmamedicineringen, men inför intervallpass som idag brukar jag puffa på ett par gången innan jag rullar iväg.

Men då jag enligt mitt nya upplägg har för avsikt att trigga astman redan under uppvärmningen så tänkte jag att jag struntar i förebyggande medicinering idag. …smart. Ett par kilometer in på uppvärmningen så började det kittla i luftrören, och efter en halvmil rev det ”skönt” i lungorna. När jag väl kom fram till min återhämtningsplats vid Övergrans kyrka hade jag bra mycket mer kramp i luftrören än vad jag brukar ha. Därför blev det snabbt fram med inhalatorn och sedan suga i sig typ dubbelt så mycket som normalt och hoppas på det bästa.

Jag har tagit för vana att vila i 10 minuter innan jag fortsätter, och gjorde så även ikväll. Astman tycktes ha gett med sig, så jag var nöjd med läget när jag trampade vidare mot intervallslingan. Dessvärre så sket det sig! Redan en halvminut in i det första intervallet så kom rivjärnet tillbaka i luftrören, och det höll sedan i sig resten av de övriga intervallerna. Om det berodde på astman eller något annat vet jag väl egentligen inte, men astman är ju helt klart en hämmande faktor, så det blev inte samma tryck i pedalerna ikväll som jag brukar ha, lyckades knappt ta mig upp i 170 bpm, vilket inte är tillräckligt bra.

Ok, det är väl kanske inte direkt ”elände och kaos”, men klart frustrerande att inte få ut max i träningen. Lägg därtill en strulande bakväxel så blir träningspasset inte lika kul som vanligt. Jag har verkligen försökt att justera eländet till bakväxel, men jag tror att det är dags att byta både kedja och växelvajer. Nu vill det ju sig inte bättre än f-n och hans moster har ockuperat alla serviceställen, då det just nu fullständigt vimlar av allehanda cykellopp, allt från Cykelvasan till järnmannen i Kalmar. Så ska jag ha snurr på cykeln i närtid måste jag nog skruva lite mer själv. Nu har jag ju mekat typ 15 år med motorcyklar, så nog tusan borde jag lösa det här… Men som sagt, jag hoppas att även den utgången är lite mer RomCom än ångest. Vi får se.

Om jag bara får allt att snurra hyfsat så siktar jag på ett riktigt långpass nu på söndag, därför tog jag det även lugnt på returen hem ikväll. Jag tryckte förvisso på riktigt bra i Pungpinan vid Övergran, men sedan hoppade jag över min vanliga Kräggasprint, och såg till att trampa ner mjölksyran i benen så gott jag kunde. Jag har även bytt ut min vanliga återhämtningsdryck (Gainomax), mot en ny  recoveryshake som innehåller mer bra prylar. Tack vare den så blir det lite billigare med återhämtningstillskottet, samtidigt som jag kan plocka bort vitaminpillret från tablettdosetten.

Även om dagens pass tillhörde ett av sommarens sämre, så tror jag mig ha koll på läget, både vad gäller astma, cykel och återhämtning… Det luktar RomCom :-)

 

PS:
Växelstrulet visade sig ha en naturlig förklaring, växelvajern var nästan helt av uppe i handtaget, undra på att det inte gått bra att växla.