Igår låg jag 90 minuter på massagebänken. Det var inplanerat sedan någon vecka tillbaka, men det kom väldigt lägligt då jag dragit på mig spänning och överansträngning i vänsterbenet sedan senaste passet i förra veckan. Det känns verkligen som att det blir bra med lite mindre träning nu i september. Men jag kan ju inte lägga av helt och vila mig i form inför KM på fredag, därför blev det ikväll en runda med blandad intensitet för att hålla igång lite. Tanken var att ta det relativt lugnt för att inte fresta på knäna och muskelfästena för mycket, men det är ju så förpillat roligt att cykla, så det är svårt att hålla igen.

Vädret visade sig från sin allra bästa sida, och det är fantastiskt befriande för själen att glida fram i kvällsljuset när fälten badar i ett varmgult sken. På håll ser jag även hur kvällspigga bönder gör sista rycket med tröskandet och stora dimbankar av damm från säden sveper in nejden i ett ljusgult töcken. Kanske inte helt optimalt för en astmatiker, men vinden låg på åt rätt håll.

Efter ett kortare avbrott för en liten fotosession så drev jag upp tempot lite. Benen kändes bra efter gårdagens masserande, jag hade däremot speciellt koll på känslan i vänster knä. Nu blev det inte vråltryck, men lite sköna tröskelsessioner blev det allt. Just nu känns det som att lungorna hänger med bättre än benen.

På hemvägen så träffade jag även en annan gentleman från klubben som var ute och provkörde (tjuvtränade) banan som vi ska avverka på fredag. Ibland känns det som att man är ensam om att snöa in på knäppa detaljer, men när man pratar med andra cyklister så inser jag att det är fler som går med mer eller mindre störda tankar kring cyklandet. Härligt!

Nu konstaterade vi bägge två att vi skulle montera av flaskhållarna på cykeln, med ett litet flin slog vi fast att det säkert skulle ge oss typ 0,2 sekunder snabbare tid på fredag. Sedan att hans flaskställ redan är optimalt aerodynamiskt utformat, och mina är gjorda i kolfiber, spelar ingen roll. Inte heller spelar det roll att vi innerst inne egentligen är fullt medvetna om att vi inte kommer få någon mätbart bättre tid med/utan flaskställ… Lik förbannat så kommer ingen av oss ha flaskställen kvar på cykeln på fredag :-)    …och nu pratar vi alltså om själva flaskställen, inte flaskorna. Herregud, trodde du att jag skulle köra med flaskor på fredag!?!

För min egen del så laborerade jag idag dessutom med en ny position på cykeldatorn. Istället för att den sitter bekvämt och ergonomiskt på styret, så har jag nu kört med datorn gömd bakom styrhuvudet på det övre ramröret. Jag menar, om jag nu investerat(!) i en aerohoj där tillverkaren hävdar att styret ger 4 watts fördel jämfört med tidigare, så kan jag ju inte köra med en klumpig cykeldator uppe på styret. Den turbulensen som uppstår där lär ju minst innebära 15 sekunders förlust! Självklart måste datorn gömmas! Att jag sedan nästan drar i knäna i den när jag står upp och trampar går ju att hantera. Tempo handlar ju ändå mest om att sitta och göra sig så liten som möjligt.

Nehepp, nu är det dags för sömn och återhämtning. Någon gång under resten av veckan ska jag sedan försöka att tvätta av hojen och smörja kedjan. Målsättningen på fredag är att köra med negativ split, dvs köra snabbare på andra halvan av loppet, vilket inte bör vara så svårt iom att det är mest motlut på första halvan. Dessutom vill jag kunna pressa upp pulsen en liten bit över 180 och hålla det den sista dryga minuten. Vore coolt om jag orkar lägga snittpulsen några slag närmare 180 än vid senaste träningen, då hade jag 174 bpm. Men med ökad motivation i form av tävlingsupplägg, och avmonterade flaskställ så ska det inte vara omöjligt. Hoppas bara att knäna pallar med trycket 😮  För det är ju viktiga VM-poäng som ligger i fatet!   ..eeh?