Efter en hel veckas uppehåll, kombinerat med någon form av veganliknande lågkalorikost, var det äntligen dags att dra på sig cykelskorna igen och ge sig ut på en morgonrunda. En veckas vila har gjort gott för både ben och rygg. Mina knän ömmar inte längre och bröstryggen känns till och med lite flexibel. Passet för dagen var 2 timmar LSD, och då passar kyrksvängen förbi Bälsunda bra. Då vädret även visade sig från sin bästa sida blev det fincykeln idag, däremot blev det premiär för vindväst och fingervantar. Klockan 7 på morgonen var det nämligen inte sådär jättevarmt, men termometern loggade i alla fall +10 C.

Jag övervägde även att plocka fram andningsmasken, men tänkte att jag är ju mycket bättre tränad nu jämfört med i våras, och så kallt är det ju inte. Men jodå, den kalla luften rev igång astmatendenser redan innan jag kommit ut ur Krägga, så nästa morgontur blir det Darth-Vader-läge igen. Måste bara komma ihåg att köpa nya filter till masken.

I och med att jag har satsat på ett litet ”träningsuppehåll” på 2 veckor efter klubbmästerskapet, så resonerade jag även som så att då behöver jag ju inte kolhydratladda varje dag. I sann ”Tobbe-anda”, där man antingen gör saker ordentligt, eller inte alls, så beslöt jag mig även för att köra ett veganrace. Det har inneburit att jag den senaste veckan, och veckan som kommer, har undvikit följande: rött kött, kyckling, vitt socker, mejeriprodukter, pasta och andra produkter som är fullproppade med kolhydrater. I normala fall dricker jag vare sig kaffe eller alkohol, men om jag gjort det så hade det också gått bort nu.

Målsättningen är inte att räkna kalorier och sikta på en nollvision vad gäller kolhydrater, därför innehåller morgongröten glutenfria havregryn, och det är fritt fram för frukt. Frugan hänger med på samma deal (lättare att göra det tillsammans), men dottern tycker att vi är lite tokiga, och frysen är full av vettiga matlådor till henne. Även om jag inte har som syfte att jaga iväg kolhydraterna för den sakens skull, så blir ju onekligen resultatet att jag får i mig alldeles för lite energi för att kunna träna på rätt nivå. Därför blir det bara ett LSD-pass under den här perioden, för att inte glömma bort cyklandet helt. Det passar bra att göra en sådan här grej i anslutning till ett träningsuppehåll.

Planen är att ta igen förlorad energi genom att köra lite tyngre off-season-träning, men då jag nu  vänjer mig av med framförallt vitt socker så är målsättningen att köra med lite hälsosammare ”träningsmat” i vinter. Sedan går jag tillbaka fullt ut med pastasåserna till våren.

Som ett brev på posten trillar även kilona bort från badrumsvågen vid en sådan här satsning. Ok, första 2 kilona är väl mest ”fluff” och vätska, men sedan börjar jag så smått att knapra på fettreserverna. Första veckan har jag gått ner 3 kilo, och räknar med att kanske få bort 1-2 kilo till. Inte för att jag vikthetsar, men ekvatorlinjen skulle bara må bra av att reduceras lite, om inte annat blir det mer plats för låren när man kryper ihop bakom styret. Vi får se hur det går.

Däremot blir man knäpp i huvudet av lågkalorikost, kroppen och hjärnan behöver sin energi. Den här typen av satsningar är definitivt ingenting för längre perioder, förstår inte riktigt hur veganerna får ihop det. Känslan i musklerna är ungefär som direkt på morgonen när man vaknar, och man inte riktigt kan knyta ihop nävarna ordentligt därför att man inte orkar spänna musklerna i händer och underarmar. Så ”klen” känner jag mig typ konstant när jag kör den här typen av ”dieter”, har gjort det en gång förut. Men omväxling förnöjer, och även kroppen mår bra av att det händer något annorlunda, då kan man få mer effekt på sina vanliga satsningar på kost och träning.

Idag blev det därför lagom med satsning på cykeln. Man känner sig lite duktig när man rullar ut från huset vid 7 på en lördagsmorgon. Solen har precis segat sig upp ovanför trädtopparna och de sista dimslöjorna sveper in skogsbrynet i en fin vit slöja. Long Slow Distance passar perfekt som morgonpass, och man får en bra start på dagen. Vartefter solen bränner sig igenom nattens moln så värmer det lite lagom skönt ute på åkrarna, samtidigt som det kan bli lite ruggigt i skuggorna. Med några kilometrar i benen så hjälper kroppstemperaturen till med att mota bort råheten i luften.

Med lite stöd av en extra medicinpuff så kunde jag efter en halvtimme in i passet även få bort den rivande känslan i luftrören, och kunde därmed njuta lite mer av morgonen. Ornitologen i mig blev glad när ett litet gäng tranor kom flygandes över himlavalvet, och det följdes snart av ett till litet streck av de långsmala fåglarna. Förtjust kunde jag räkna in närmare hundra fåglar som i några omgångar svepte förbi Giresta kyrka samtidigt som mig.

Några kilometer längre fram, när jag rullade ut från Hjälsta så överträffades det första gänget av mångfalt flera tranor, som dessutom kom i en enda stor flock. Det var lugnt 500 tranor som kacklade förbi mitt huvud på ett par hundra meters höjd. V-formationerna gick i varandra och jag satt och hoppades att ingen av dem skulle få för sig att lägga en liten minikabel just ovanför min nyinköpta hjälm, men vill ju inte skita(!) ner den redan på andra svängen!

Tranorna flög vidare utan incidenter och jag rullade hemåt med ren och fin hjälm. Jag kände mig lite seg under passet men helt Ok givet energinivåerna. Jag sket i dietbegränsningarna och drog i mig en rejäl proteinrecovery när jag kom hem. Kan ju säga att den smakade lite väl sött efter att ha varit på avvänjning under en vecka, men muskelkillarna i benen blev lite extra glada, alltid något :-)

Dagen fortsatte sedan med ett besök hos min favoritmassageterapeut, klart skönt med lite cirkulationsfrämjade genomgång av både nacke, rygg och ben. Väl investerade friskvårdspengar måste jag säga.

Nehepp, nu är det en vecka kvar av veganlivet, sedan ska jag baka en fet PaoloRobertoPizza och planera upp mina intervallpass för den kommande tiden.