Ibland kommer man på smarta idéer, även om de vid en första analys kanske inte verkar helt vettiga. Jag kommer ihåg att jag skakade lite roat på huvudet när jag jobbade i Vreten för ett gäng år sedan, och en kollega berättade att han brukade cykla till jobbet, från Kungsängen. Tokig cyklist var mitt initiala omdöme. När jag nu på höstkanten har börjat fundera på hur jag ska kunna få till mer träning under nästa år, utan att för den sakens skulle inkräkta allt för mycket på familjetiden, så kom jag att tänka på den tokiga kollegan från förr.

Det var ju trots allt inte så mycket längre till Solna Strand (fd. Vreten) från Bålsta jämfört med Kungsängen. Som av en händelse så jobbade jag nämligen i utkanten av Sumpan igen. Efter en snabbkoll på Bikemap och ett överslag på ett lite uppskruvat LSD-tempo, så borde ju de 51 km dörr-till-dörr gå att klara av på typ 2 timmar. Om jag skulle starta vid 06 så är jag ju utan problem duschad, ombytt och klar vid skrivbordet till 08:45 då dagens första möten brukar trilla igång. Och om jag lättar vid 16 så är jag ju hemma straxt efter 18, mao 4 cykeltimmar utan att påverka familjetiden nämnvärt. Det bara måste ju testas.

Fast det är ju kallt och mörkt, och vid 06 har inte ens solen gått upp. Hur löser man det? Självklart investerar man i LED! Ju fler LED desto bättre. Efter lite Googlande, och prylcoaching från en klubbkamrat, så införskaffade jag en tokbra lampa i fram, och en stark röding i bak. Lite strategiskt placerade reflexer på överarmar och vrister förbättrade synbarheten märkbart. Sedan lyckades jag hitta en ryttarväst som kombinerade värstingreflexer med vita LED i fram och röda i bak. Häpp! Ett stycke rullande flipperspel redo att möte morgontrafiken. 😮

Förstärkta däck som ska hantera grus bättre än racedäcken

Förstärkta däck som ska hantera grus bättre än racedäcken

Men för att inte springa på några buggar vid första skarpa körningen så körde jag en liten eftermiddagstur kring mina vanliga kyrkor ikväll. En skön genomkörare i det klara höstvädret. Efter lite injusteringar så satt reflexselen som en smäck. Bianchin hade även fått sadla om till pendelhoj, med ”punkteringssäkra” däck och strategiskt placerade reflexer. Inte alla som pendlar på en italiensk rääser :-)

Lite nojig har jag väl varit över det faktum att Bianchin ska stå obevakad under arbetsdagen, men det visar sig att det finns ett väldigt bra cykelrum, med lämpliga låsanordningar och kortspärrar, som gör att jag känner mig trygg med förvaringen. Det här ska nog gå bra. Planen är att försöka orka med en sväng i veckan t-o-r jobbet nu i höst, tills dess att det blir för stor frostrisk. Sedan hoppas jag kunna gå upp ett snäpp och köra 2 turer i veckan i vår. Vi får se vad kroppen pallar med, vill ju inte slita ut mig helt innan Vättern. Samtidigt måste jag ju hålla igång mängdträningen för att palla med hela varvet runt.