Det är faktiskt lite fascinerande hur pass effektiva de små LED-lamporna är. På bilden ovan så är maxläget påslaget, och det blir en väldigt stark och bred ljusbild. När jag cyklar till jobbet så har jag i och för sig näst högsta effekt påslagen, för att spara lite laddningstid, men det är fortfarande en väldigt bra ljusbild. Jag är supernöjd med lamporna, däremot inte lika nöjd med cykelskrället som höll på att kasta av mig igen.

Trogna läsare av bloggen vet att jag känt mig osäker på hur Bianchin beter sig i vissa lägen. Idag på morgonen hände det igen. På väg nedför höga bron över Järnvägen bortanför Bro så rullar jag på utan att trampa. När jag så passerar skarven i vägbanan där bron slutar, så blir det ett slag i styret. Det här sätter igång en pendlingsrörelse som snabbt går över i kronwobbel! Igen! Jag vet inte hur många gånger jag ska klara av att häva det här eländet, men varje gång så blir jag lika skitnödig, sedan blir jag förbannad. Det gick bra den här gången med, men det är riktigt otrevligt.

Nu har det hänt 4 gånger den här säsongen, och vid närmare eftertanke så sker det vid ungefär samma betingelser. Det vill säga, jag frihjular i nedförsbacke (inget egentligt tryck på pedaler och drivlina), sedan kommer det någon form av impuls i styret/gaffeln. Antingen ojämnhet i asfalten, kastvind, eller att jag råkat slå till styret när jag bytt grepp med händerna. Det här drar igång wobblingen.

Problemet är bara att jag har inte hört att det här hänt för någon annan i cykelbekantskapskretsen, med samma regelbundenhet. Min nya cykel blir utsatt för ungefär samma behandling av mig, och den är stabil som tåget. Enda anledningen till att jag inte slår sönder cykeln och eldar upp den är att jag är så känslomässigt engagerad i just Bianchi, det blir så när man åker italienskt. Men min skithoj måste vara ett måndagsexemplar!

Vid första servicen så upptäckte verkstaden att framhjulet satt snett i gaffeln, och de slipade(!) in den. Då blev det bättre, men det måste vara något annat fel på cykeln, får se om jag lyckas hitta något under vinteruppehållet. Men i nuläget så applicerar jag analysen kring problemområdet och försöker cykla runt problemet. Känns inte helt stabilt, men jag har inte så många alternativ i nuläget.

För er som inte upplevt en wobble på riktigt så bifogar jag 2 YouTube-klipp. På den första så ser det inte så farligt ut (30 sekunder in i klippet), men man ser att cyklisten blir passagerare och inte är den som bestämmer längre. På det andra klippet så provocerar cyklisten fram wobblet (ett rejält sådant), men där får man en bättre känsla för hur det upplevs när man sitter på cykeln… I nedförsbacke i närmare 40 kmh så är det inte roligt.

 

Hursomhelst, vad gäller dagens tur så gick den bra. Jag hittade vettigare vägval genom Järfälla/Spånga, så antalet incidenter med fotgängare och annat löst folk reducerades radikalt. Däremot så var det svårt att hålla ner pulsen när andra cykelpendlare skulle rejsa, för man kan ju inte köra jämt med gubbar i keps, de ska torkas av.

Efter förra veckans första pendlingstur så var jag lite spak i benen under förmiddagen på jobbet, men idag så kändes allt bra, och man kände sig bra duktig som faktiskt klarat av ett bra träningspass på väg till kontoret. Mer sådant här!