Träningsvärken från söndagskvällens crawlkurs satt fortfarande kvar i benen när jag trampade iväg i morse. Faktum är att simningen verkar blir precis så bra komplement till cyklingen som jag hoppats. Enda riktiga nackdelen är att det tar en faslig tid det med, men nu i vinter så blir det ju färre långturer på cykeln, så lite simning ska väl kunna gå att få in i hushållsbudgeten. Men om det fortsätter att vara så här milt i oktober så har jag troligen ett par pendlingspass kvar i år.

3:e gången gillt börjar det kännas lite bekvämt, eller ja, bekvämt är väl inte rätt ord när det i princip regnar hela vägen både till och från jobbet. Men så här 3:e veckan så har det blivit till en rutin. Som dessutom verkar fungera bra med familjen. Jag blir ju inte senare än vanligt när jag kommer hem, kanske lite mer spak, och jag måste få till en dusch, men det blir ju tid att umgås med dottern och fixa käk.

Ett litet bekymmer är däremot att det finns några långa utförslöpor på vägen, speciellt på returen hem. Både före och efter Kungsängen så finns det rejäla nedförsbackar på smala cykelbanor, som jag inte känner mig helt bekväm med att blåsa på utför. Det innebär att jag sitter och småbromsar. Med all skit som finns i regnvattnet som sprutar upp från vägbanan så riktig hör och känner jag att det kärvar mellan bromsklossar och fälg. Jag borde nog vara lite mer noggrann med att tvätta rent. Hoppas det inte leder till något mekaniskt strul.

Idag så sammanstrålade jag med en annan riktig cyklist (till skillnad från gubbe i Keps) när jag rullade igenom Lunda industriområde. Vi slog följe ett par km och diskuterade lite vägval. Han hade däremot väsentligt större motor än vad jag har, så det blev till att hålla ett brave face för att han skulle förstå att jag minsann också är en riktig cyklist. Vete sjutton om han gick på det, men pulsstrategin sket sig som ett resultat av den upprättade cyklistfasaden… Att man aldrig lär sig 😮 :-)

Jag tycker däremot att konditionen håller i sig riktigt bra, för jag orkar hålla princip identiska tider/tramptag (2 timmar och knappt 9’000 tramptag enkel riktning) på vägen till och från jobbet. Det kanske inte ger optimal utveckling av styrka och kondition, men uthålligheten verkar må bra av det. Om jag kan få till ett par pass i veckan i april/maj så blir det ju bra många basmil i sadeln. Hoppas bara knäna kommer palla med det. För just nu så är de lite möra 😮