Kolsvart och duggregn, det gör gott för själen att motionera… sägs det. Men visst, bra kläder kommer man ju långt med. Fast man måste nog vara lite knäpp för att tycka om det här, så det är väl bara att erkänna – jag är knäpp!

Under de 4 veckor som jag cyklat till jobbet så har soltimmarna blivit färre och färre. Nu tar jag mig bort förbi Bro innan det börjar synas en antydan till gryning i horisonten, vintern är i antågande. Samma sak på kvällen, det blir mörkare och mörkare. Ikväll blev det så mörkt att jag höll på att få till en riktig närkontakt.

När jag tragglat mig över hela långa rakan från Bro, och cyklade in i S-kurvan innan Kalmarsandsbacken, kom det lite mötande bilar som jag hade koncentrationen på. Deras ljus sabbade även det lilla mörkerseende som jag hade byggt upp, så när de försvann bakom mig hade jag ett par hundra meter där det kändes extra mörkt. Mitt i mörkret började det plötsligt knaka och braka direkt till höger om mig. Plötsligt inser jag att den där stora myrstacken som jag skymtade ett par meter framför hojen inte var en myrstack, utan rumpan på ett fasligt stort vildsvin 😮

Tack och lov kände inte vildsvinet i fråga att jag skulle få komma allt för nära, utan satte av i full karriär in mot skogen! Att döma av knakelibraket i skogen så fanns det en smärre grisfarm på rymmen där inne. Allt gick så fort att jag egentligen inte hann reagera, utan plötsligt var allt tyst igen och jag susade vidare nedför backen. Jahapp, nu måste man tydligen spana efter vildsvin också 😮

Själva träningspasset gick bra, och jag kunde håll i princip identiska värden på både turen och returen. Det är i och för sig inget som jag strävar efter, utan det är mer en ren lyckträff.

Nu ser det ut som att vädret kanske kan hålla i sig en vecka till, för nu är jag faktiskt sugen på mina pendlingsturer. En till vore ju kul att få till innan det är dags att parkera på riktigt för året. Håll tummarna att det ska gå en vecka till!