Det blev en pendlingstur till, den 25:e oktober. Globala uppvärmningen är inte så tokig trots allt 😛 . Det innebär att årets säsong blev hela 7 månader lång, inte så pjåkigt. Någonstans under den här perioden så har jag tappat närmare 10 kg fluff, och lagt på mig några kilo muskler, utöver en avsevärt förbättrad kondition. Inte undra på att jag idag firade med en hamburgare på Mickes Grill, men shit vad kallt det sedan blev på vägen hem.

Vad gäller bloggande kring min pendlingscykling så inser jag att den inte kommer vara direkt revolutionerande, så till våren kanske jag inte kommer blogga så detaljerat kring varje tur, kanske får dra ihop det till en rapport i veckan. Vill ju inte trötta ut eventuella läsare, samtidigt som jag själv behöver effektivisera mitt bloggande så att det blir av. Vi får se.

Dagens tur och retur blev inte så innehållsrik, utan den rullade på utan några större incidenter. Största problemet uppstod då jag på hemvägen genom Bålsta insåg att jag började bli lite för hungrig för att hålla ut hela vägen hem. Och en burgare är ju aldrig fel. Däremot så undrade jag hur det skulle vara att trampa iväg i kylan igen efter att ha värmt upp sig på grillen. Men skit i det, hur kallt kan det vara, måste ha hamburgare!

Grabbarna på grillen välkomnade mig med sin vanliga charmiga attityd; du är knäpp kompis som cyklar nu! Jag vet kompis, svarade jag. Men en 150 grams Pepper Jack Cheese satt som en smäck… Sedan var det bara sista milen hem kvar.

15 minuter senare var jag inte lika varm och glad...

15 minuter senare var jag inte lika varm och glad…

Alltså ibland fryser man mycket, och andra gånger lite mer. Planen var glasklar, få upp så mycket kadens i benen som jag pallade med utan att returnera burgaren. Det fungerade väl sisådär, jag hade uppenbara problem att hålla linjen när jag rullade ner under järnvägen, frossbrytningarna var tillräckligt omfattande så att jag inte hade blivit förvånad om jag provocerat fram ett nytt ramwobbel. I höjd med Gransäterskolan kunde jag börja slappna av i käkarna och börja skaka tänder, se där! Värmen börjar återvända 😮

Ok, så det var väl inte min smartaste manöver att ta en burgare på vägen hem, men den smakade gott, och halvvägs hemma så slutade jag huttra och kunde nästan känna tårna igen. Sista kilometern gick det till och med att slappna av på riktigt. Men det där var nog sista gången som det blev matpaus på pendlingsturen, får väl stoppa på mig en bar som nödproviant nästa gång.

Och med det packar jag ihop säsongen 2016, och börjar preppa inför 2017. Anmälan till Vätternrundan är gjord, starttid 00:58 lördagen den 17:e juni, tillsammans med ett litet gäng från Bålsta CK.

Vi siktar på Sub10 (cykla på under 10 timmar), känns lite läskigt, men det ska gå :-)