Kategori: Motionslopp

Rapport: Siljan Runt 2016

Om man ska utgå ifrån de allra sista förberedelserna och den första kilometern, så fanns alla tecken på att mitt äventyr runt Siljan skulle gå fullständigt åt pipsvängen! Timmarna försvann på fredagskvällen, och det fanns för mycket att fundera på. Jag trillade i säng straxt före midnatt, och väckarklockan ringde 04:40, måste ju ha frukosten i magen ett par timmar innan start. Sedan var det för mycket småsaker att pilla med på morgonen så jag blev en kvart försenad till den överenskomna mötesplatsen, bra jobbat Tobbe. Väl på rull inser jag i den första lilla nedförsbacken, efter mindre än 1 km, att jag har en obalans i cykeln som gör att den drar igång ett kronwobbel så fort jag rullar på i lite mer än 25 kmh. Snabbt ser jag hur min klunga försvinner framåt när jag småbromsar mig ner för backen, hjärnan jobbar på övervarv för att hitta en lösning… Siljan runt 2016 kunde ha startat bättre 😮

Fortsätt läsa

Operation Siljan -2 dagar

Då börjar årets stora mål att närma sig, Siljan Runt 2016, på lördag är det dags. När jag drog igång säsongen den 13:e mars så satte jag upp ett par mål. Dels så ville jag testa hur mycket träningsmil jag kunde få in i kalendern, med målsättningen att klara av minst 100 mil, det blev 140. Sedan behövde jag trimma bort lite onödig vikt, så att backarna kring Tällberg blir lite lättare att överleva. Jag startade i mars på 88,3 kg, och hoppades komma ner till 80 innan Siljan. Igår morse stannade vågen på 79,9 kg – Check! Cykeln är servad, träningspassen avklarade, och banprofilen är laminerad och fasttejpad på cykeln. …Nu ska jag bara jobba ihop till den där Dalahästen på lördag.

Fortsätt läsa

Rapport: Vårblotet 2016

Jag hade utformat min strategi inför loppet baserat på det faktum att jag är dum i huvudet, vilket visade sig vara en bra strategi! Jag visste nämligen på förhand att jag skulle gå ut för hårt i ivern att försöka hänga på ett snabbare gäng. Jag visste också att jag med min totala koll på pulszonerna skulle sitta och titta på pulsklockan och konstatera att nu kör jag för hårt, och ändå skulle jag fortsätta att hänga på. Jag visste också att jag kanske skulle ha en chans att hänga med fram till Kalmarsandsbacken, på väg ut ur Bålsta, men att jag där någonstans skulle riskera väggkänning… Ibland känner man sig själv lite för bra, för precis så blev det.

Fortsätt läsa